RGN Skintrail 17/3

Äntligen har stormen kommit till Gränsen. Jag drog ut för att se hur mycket jag kunde trycka på nu när det till och med är varmare än minus 10. Det visade sig att trots ett riktigt bökigt spår och en del långsam drivsnö, var jag uppe på 33 minuter. Klart godkänt vilken dag som helst. Tänkte kanske köra ett varv till, eller upp från botten av Nordalsliften kanske. Återigen stoppad av trasiga prylar. Denna gången skulle jag rycka hudarna, men tappade balansen lite och ställde ner foten igen. Då var jag inte riktigt uppmärksam på att huden hade vikt sig under skidan och var nu vinkelrät mot stålkanten. Jag drog och stughuden skars av. Det var det.

Kunde gasa på helt okej nedför i flatljuset med lättskidorna också. Ganska kul faktiskt. Men mest nöjd med att vara helt återställt typ 10 minuter senare, när jag tog mina tyngsta lagg och gick ut och körde igen.

 

Bjørnfjell 14/3

Efter jobbet, lätta grejor solnedgång och Bjørnfjell. Jag hittade inte riktigt först, men sen kunde jag verkligen trycka på. Härligt. Väl uppe skulle jag bara klicka i, och ena häldelen gick bitar. Inte asnice. Tog mig ner ganska lugnt, men det hade inte varit kul om det varit ett svårare fjäll.

Fick en ny häldel mindre än 48 timmar efter att den gått sönder, det är service det!

 

Pulse 8/3

Tredje turen med lätta grejor! Randospåret i Gränsen Efter att ha tryckt pjäxorna en del i tåboxen, och värmt innerskorna igen sitter de mycket bättre. Det är fortfarande svårt att få dom att sitta tight runt vaderna dock. Mer om det senare.

Fortfarande kallt, fortfarande på gränsen till förkylning hela tiden. Jag hade fått tips om att pröva att gå med pulsbandet, och att hålla mig under en viss puls. Jag drog på pulsbandet, men det visade sig att min klocka inte visade pulsen i skitouring-programmet. Men jag kunde gå ganska lugnt ändå, och jag är faktiskt supernöjd.

Ingen supertid eller liknande, men tog mig upp utan att förstöra min kropp. Jag hade dragit ner kanterna ordentligt de främsta 20 cm på skidorna, och det gjorde åkningen mycket lättare. Innan högg de och var väldigt oroliga. Nu var de lättare att kontrollera.

 

Lappjordhytta 27/1 - 1/3

Nu blir det liksom flera turer i en tur. Vi gick från Tornehamn, över Torneträsk och upp i skogen till Lappjordhytta, som ligger på norska sidan. En tur där på eftermiddagen och sedan övernattning. Snön var mjuk, vilket är en stor skillnad jämfört med Gränsen. Riktigt kul att vara på hyttetur, och vilken hytta sen! Helt fantastisk!

Dag två, en eftermiddagstur igen. Först upp, sen ner, sen upp på andra sidan gränsen till Sverige. Två korta varv där, och sen ner och upp till hyttan igen. Mjuk snö och ganska kort men trevlig åkning. Kallt. 

Dag tre, sen start efter städning och sånt. Ner i dalen med fullpackad ryggsäck, och efter att ha gått på leden mot Pålnostugan ett tag, gick vi upp i skogen för ett åk. På ca 530 möh sprack det upp rejält framför Annika som spårade, och vi vänder neråt. Ett område med låg konsekvens och sannolikt väldigt liten lavin om det skulle släppa, men ändå rätt beslut. 

Superfint åk med lite småsläpp. Ner på leden igen och Carin var en hjälte med raceskidor och stor pulka. Lite lunchpaus vid Pålnostugan, och jag och Carin inser att vi behöver skynda oss över Träsket till Björkis för att hinna med tåget tillbaka till Gränsen. Bilen från Tornehem hade åkt redan dagen innan. 

Efter ca en timme och fyrtio minuter är vi äntligen framme vid vägen upp till Björkis. Om vi hinner med tåget är ytterst tveksamt och vi försöker lifta istället. Det kommer inga bilar och vi går upp till tågstationen ändå. Efter försenade tåg och lite sånt, får vi tillslut lift till Gränsen. 

Slutsats är att hyttetur är helt underbart och att Torneträsk är sjukt långt.

Medverkande var Lo Antonnson, Jonas Ritsle, Sara Skoglund, Annika Sjöberg och Carin Wikström.

 

Nordals 22/2

Detta kändes som säsongens första heldag. Upp i skintracket, precis efter att det var utstakat. Sedan vidare upp på Nordals, med klassisk bootpack i insteget. Svårt och stenhårt vissa partier. En tur som kanske egentligen krävde stegjärn faktiskt. 

Åkningen ner var ihållande värdelös. Riktigt riktigt kallt, och jag turade sista biten utan stavar för att mina fingrar var så kalla. En skön heldag på fjället i alla fall!

Medverkande var August Byberg, Ida Löfgren + kompis

 

Cold in Riksgränsen 12/2

Riksgränsen! Äntligen!

Efter en vecka i alperna och en del resande är jag på plats i den här vinterns huvudort. Förkylningen hänger kvar, och det är ordentligt kallt ute. Snön lyser med sin frånvaro.

En kort liten testtur bara för att. Andra turen med lättgrejorna, och det är svårt. Skridskokänslan är kvar. De gamla Montana-hudarna jag hittat är inte heller särskilt bra. De glider dåligt och släpper ifrån sig klister på belaget. 

 

Stora Geten 17/1

The biggest day so far this year! Stora Geten is a run west of the lift Linbanan. I realized I haven't skied it in at least three seasons, but I found the way perfectly. It was a lot tighter and more bushy than I remember, but still great. And flatter of course. Everything feels flatter than it used to.

It's been storming for the last two and a half days, and snowing quite a lot. But it obviously hasn't really accumulated in open areas. Above the treeline there was maybe 20-30 cm less snow than last time I was there, 4 days earlier. The temperatures have been well below freezing all the time, so it's been just the brutal erosion of the wind. 

Below the treeline, the snow was still wind affected, further down than I thought. But when the windblown surface stopped, it was great. Really good snow. Light and fluffy on a somewhat bouncy base. 

I toured all the way, even though there was a lift running. Did 745 metres uphill and it felt great! Even though it wasn't a big day by skimo-peoples standards, or by spring standards for me, I feel a bit tired from today. Haven't done that in a while, so it's nice.

 

New light gear 16/1

First time ever touring with really light gear. My new skis from Movement weighs 840 grams, a 110 gram Dynafit race binding and Alien RS from Scarpa at around 800 grams. I flew uphill. I walked way faster than usual without even thinking about it, even the the skins I had were terrible. Too narrow and with terrible glide. 

Skiing on the toothpicks as they're popularily called, was very hard. I haven't felt that bad at skiing in forever. It was like being on skates. I think the boots has a lot to do with it, since they are far from perfect fitting, and need some work. They also don't have a power strap, which is something I'm very used to. I want them fit with a 100% contract around the lower leg, but these don't. I need to work on how to make that happen.

The skiing could also have been that hard because of the snowstorm, the fact that it was almost dark, and all the snowdrift. 

Did 379 metres uphill, wasn't tired at all.